diabetes tänk

 Detta inlägg delade jag för över ett år sen. Fortfarande tänkvärt.Fruktansvärt bra skrivet av Petter Axell. Det är inte många gånger jag avbryter en träning för att man får lågt blodsocker. Man fixar det under tiden. Dextro, stoppad basaldos. Vila. Så kan man köra igång igen. Men några gånger måste man avbryta helt. En känning som tar på krafterna, man kommer inte tillbaka. Det känns som ett misslyckande. Att inte kunna hantera diabetesen. Eller ett pass som går skit för att man har vart svajig i blodsockret under dagen. Att hela tiden försöka mota höga toppar och djupa dalar. Att försöka hitta en balans och få det att fungera med livet. Vissa dagar går det superfint, vissa dagar går det inte alls. Det är ett heltidsjobb man inte kan ta ledigt från utan konsekvenser.
Man måste acceptera sina motgångar. Annars kan man inte träna, man måste våga misslyckas för att lyckas. Även om man är frustrerad och besviken när man lämnar träningen vissa få gånger, så måste man ta lärdom och acceptera diabetesen och det som är. Annars blir det farligt, man måste lyssna på sin kropp. Jag är också oerhört tacksam för uppmärksamma träningskompisar som kan se på mig hur blodsockret är och ha förståelse för hur man mår. Som också kan säga ifrån när jag försöker fortsätta träningen med ett blodsocker som inte är acceptabelt. Målet är att få en jämn blodsockerkurva och kunna optimera med kosten, styrkelyften(träningen), muskeltillväxten och med livet! Det kanske inte blir som en "normal" persons blodsocker. Men så bra som det går att få för mig. Allt för att må så bra som möjligt. Allt för mig själv. ? ‪#‎styrkasitterinteimusklerna‬  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback